Annica Swanström. Ofelias dröm

Annica Swanström

Annica Swanström, författare. Porträtt.

- Var bor du? I Saleboda i Blekinge och Köpenhamn.

- Vad handlar din text om? En science fiction-berättelse om Ofelia.

- Vad fick dig att skicka in ett bidrag till skrivtävlingen? Lock down och klimatkrisen i världen.

- Vad har du skrivit och eventuellt publicerat förut? Ät mig blomma, dikter 2015, Heddas bok, 2017 och Fotspår i vatten, 2018.

- Berätta något helt annat om dig själv! Reser varje år till Indien. Spelar piano.

- Var får vi veta mer om dig och läsa mer av vad du har skrivit? På hamsa förlaglänk till annan webbplats finns intervjuer, artiklar m.m.

Utdrag ur Ofelias dröm.

Ofelia? Doktor Zimmermann stod i dörröppningen.

Hon satte sig i den vanliga besöksfåtöljen och doktorn frågade om hon ville ha något att dricka. Det stod en karaff med vatten och två glas på det lilla runda bordet mellan henne och doktorn. Han hade satt sig ner och betraktade henne.

Hon skakade bara på huvudet.

Kan du berätta om din senaste dröm? Han lutade sig tillbaka och hon såg att han hade ett hål i de bruna byxorna, helt uppe i skrevet. Det förvånade henne och fick henne att känna sig illa till mods.

Ofelia började berätta om nattens dröm och försökte att minnas alla detaljer. När hon var klar hällde hon upp ett glas vatten och drack det i stora klunkar.

Doktor Zimmermann såg bekymrat på henne. Tar du medicinen som du ska? undrade han. Du har ju inte haft de här drömmarna på mycket länge. Har du ändrat något annat i ditt liv? Har det hänt något speciellt? Han lutade sig framåt och snurrade sina mustacher med fingrarna samtidigt som han lade det vänstra bcenet över det högra.

Ofelia sade att allt var som vanligt. Hon hade bara känt sig lite trött den sista tiden. Hon kastade en blick ut över stadens tak och frös med ens.

Det är fönstren häruppe, de gör mig orolig, sade hon.

Zimmermann log snett. Mig också, speciellt i skymningen när den nedgående solen lyser upp röken i ett fyrverkeri av färger. Det är märkligt att tänka sig att människor för inte så länge sedan kunde färdas fritt därute och andas in luften. Jag minns att mina föräldrar berättade att de hade suttit på en strand i solned-gången och sett hur havet färgades till pärlemor. Vår värld är en annan, Ofelia och vi måste acceptera den. Jag har en ny medicin som jag vill att du ska pröva som komplement till den andra.