Prova och testa nytt - digitala program

Karlskrona stadsbibliotek hade sedan länge köpt in två föreställningar med bebisteater. Sen kom alla smittskyddsrekommendationer. Istället för att ställa in valde man att skriva ett nytt avtal med skådespelaren Sagofen Isadora om att streama föreställningen från en studio.

Hanna och Joel från Karlskrona bibliotek

Vi hörde av oss till Joel Petersson, samordnare för kommunikation och marknadsföring och Hanna Ekstrand, bibliotekspedagog vid Karlskrona stadsbibliotek för att ställa några frågor som vi och bibliotekskollegor från andra bibliotek var nyfikna att få svar på.

Vilken var drivkraften att satsa på en streamad bebisteater istället för att göra som många andra gör, att skjuta fram tillfället?
- När corona kom till Sverige och myndigheterna gick ut med sina instruktioner fick vi, precis som många andra bibliotek och kulturinstitutioner, steg för steg ställa in alla våra planerade arrangemang och events. Det var ganska nedslående och vi kände oss rätt frustrerade. Vi började samtidigt fundera över hur vi skulle kunna ”tänka nytt och annorlunda” och ”ställa om” istället för att ”ställa in”. Vi ville göra något här och nu med de resurser som vi hade och samtidigt använda den digitala tekniken i en större omfattning än vad vi kanske gjort tidigare. Det var också ett sätt att testa vad som var praktiskt genomförbart.

Berätta om förberedelser som skiljer sig från att ordna en föreställning på biblioteket?
- Efter diskussioner med skådespelaren/aktören kom vi fram till att det bästa var att ha en direktsänd/livestreamad föreställning samma datum som de bägge förställningarna ursprungligen var planerade att sättas upp i Karlskrona. Det beslutades att sändningen skulle ske via aktörens, Sagofen Isadoras, officiella Facebookkonto på ett bestämt klockslag, att sändningen skulle plockas bort därifrån när den var klar, att vi inte skulle använda oss av några koder eller inloggning för tittarna utan att det skulle vara öppet och gratis för allmänheten, och att aktören ansvarade för att registrera webbsändningen till Myndigheten för press, radio och tv, samt att hon skulle stå som ansvarig utgivare då det skedde via hennes Facebook och genom hennes företag. Hon tog också kontakt med en studio där liveinspelningen skedde och som hjälpte till med det rent tekniska. Drygt en vecka innan föreställningen gjordes en provsändning (av en annan teaterpjäs) via Facebook, så att vi kunde kolla så att teknik och annat fungerade som det skulle. Skådespelaren fick också en presentationstext som lästes upp precis i början av föreställningen som berättade vem som var arrangör och bidragsgivare. Det var en förutsättning då vi fått föreställningen betald med olika bidrag och projektpengar. Vad gäller det ekonomiska så löste vi det så att eftersom det ursprungligen var tänkt att vi skulle ha haft två föreställningar så fick arvodet för den ena täcka själva liveföreställningen och arvodet för den andra gick till att täcka kostnaderna för hyra av studio och kamerapersonal. När allt väl var plats så ville vi att fler skulle kunna ta delta av detta och marknadsförde det.

Vad har ni lärt er?
- Att det går att ställa om och hitta nya vägar bara man tänker till lite, men också att det är viktigt att läsa på och söka nya information så att man inte bryter mot några regler eller gör fel av ren okunskap. Så här i efterhand har vi också insett att det kanske hade varit bättre med bara en kamera, som zoomade in och ut, eftersom ögonkontakten är så viktig.

Hur utvärderar man ett digitalt program?
- Vi hade en provsändning ungefär en vecka före livesändning och då kunde vi kolla så att all teknik fungerade, men också sådant som ögonkontakt med publiken och röstläge. Vi kom med lite synpunkter och så korrigerades det inför direktsändningen, som vi såklart också tog del av. Aktören kunde genom Facebooks och studions verktyg i efterhand enkelt mäta hur många som interagerat i samband med sändningen och hur många som tittade från början till slut. Det har gett oss lika tydliga siffror som om vi skulle ha räknat antalet utdelade biljetter och huvuden i publiken på en traditionell teaterföreställning.

Hur väl det fungerar med bebisar 0-1 år med tanke på att det är skärm istället för verklighet, vet ni något om det?
- Det är klart att en direktsänd barnteaterföreställning via skärm inte är samma sak och ger samma möjlighet till möte och interaktion men vi kände att vi var i ett läge då det typ var ”detta eller ingenting alls”, och då var det ändå klart bättre än att ställa in. Att skjuta på framtiden kändes alldeles för osäkert. I samband med provsändningen kunde vi också påpeka saker som kontakt med publiken och få möjlighet att korrigera det.

Kan vuxna också vara en målgrupp för bebisteater i Corona-tider och varför då?
- Ja, som inspiration för vad man kan göra digitalt, samt hur man kan lägga upp och utforma sagostunder på ett pedagogiskt sätt för de allra minsta barnen.

Hanna, du som är pedagog hur tänker du kring förskoleåldern, bibliotekens läsfrämjande och språkutvecklande uppdrag och digitala verktyg, kanaler och framtiden?
- Vi som bibliotek kan se till att utforma fler uppdrag utifrån böcker och litteratur som barnen kan utföra med sin pedagog/förälder och sina kamrater. Envägskommunikation får inte bli förstavalet när det kommer till språkutveckling och läsfrämjande.

Många bibliotek är säkert nyfikna vad de bör tänka på om de skulle göra ngt liknande, vad har ni får råd till dem?
- Att prova och våga testa något nytt, men att vara ute i god tid så att det går att korrigera och ändra utan att hamna i tidsnöd. Utvärdera och fundera fortlöpande och låser er inte för en lösning direkt! Lova ingenting som ni inte vet att ni kan hålla, och gå inte ut med saker och ting (särskilt på sociala medier och internet) som inte är hundra procent klara.

Fotograf: Helen Klemedsson