Studieresa till Finland

Den 14-16 november 2022 åkte 23 personer från biblioteken i Blekinge och Kronoberg och Biblioteksutveckling till Helsingfors för att lyssna till hur biblioteken jobbar och hur se hur de ser ut. Här är deltagarnas berättelse av resan.

Först några övergripande tankar skrivna i Love letter-format:

Hej, Finlandsresan, jag gillar dig för…

...du gav mig så mycket input om en möjlig framtid. Du gav mig tron om att biblioteket har en framtid men att vi likt vår historia hela tiden måste transformeras tillsammans med vår omvärld. Resan visade vilken roll Finlands bibliotek anser sig ta nu och framåt. Där fanns många intressant och givna satsningar som jag gärna tar med mig på hemmaplan. Alla samtal och kontaktskapande med kollegor över kommungränserna gav multum. Hotellet, bussen = love it. Att se dessa gigantiska bibliotek och den känsla de förmedlade, allt från de lite mer mysiga med heltäckningsmattor och speciellt rum för barn, unga, teknik till de lite kallare Ode men som ändå hade sin charm.

… du gav mycket konkret inspiration, visade vägen framåt kring bibliotekens verksamhet. Allt det praktiska kring resan var helt super!


Måndagen 14 november

6 personer tog båt/tåg och de hann med några besök innan resten anslöt.

klippkyrkan

Tempelkyrkan är en av de mer populära sevärdheterna i Helsingfors. Kyrkan är insprängd i ett berg och lugnet i kyrkorummet är så långt det går att komma från storstadens brus. Ett samtal utifrån biblioteksperspektiv tar form. ”Vad gör rummet utformning med människor och hur påverkar rummet stämningen?” funderas det. Barbro Hallberg, bibliotekschef Olofströms kommun resonerar:

Jag vill tro att ljuset gör mycket. Det påverkar stämningen. När vi arbetade med Harry Martinson rummet i Olofström la vi stort fokus på ljussättningen. Och färgsättning. Nu är det skönt och vilsamt att komma in där. Tempelkyrkan är kan man tänka en märklig plats att besöka utifrån ett biblioteksperspektiv. Men nej, att förstå olika rums utformning och vad det gör med oss människor är definitivt av vikt ur ett biblioteksperspektiv!

/Joanna Holden, BiBK

 

 

böle

Böle bibliotek

Måndagen den 14 november var vi några som besökte Helsingfors stadsbibliotek som inte ligger centralt utan i stadsdelen Böle. Chefsbibliotekarie Tiina Tarvonen var vänlig nog att visa runt oss under nästan en timmes tid trots att vi inte förvarnat om att vi skulle komma. Redan innan vi kom in i biblioteket kunde vi läsa att biblioteket är en diskrimineringsfri zon.

Liksom flertalet bibliotek vi besökte är Böle bibliotek ett bibliotek där det är tydligt att personalen vill veta besökarnas behov och önskemål. Till vänster på anslagstavlan har personalen skrivit vilket åtgärder som gjorts efter att synpunkter kommit in.

Böle bibliotek är motsvarigheten till Sveriges Mångspråkiga lånecentralen. Litteratur på olika språk skickas ständigt till och från biblioteket. Bibliotekets byggnad är från mitten av 1980-talet och ritades av arkitekt Kaarlo Leppänen. Mitt i biblioteket finns en vatteninstallation som ska symbolisera kunskapens källa. Besökarna har möjlighet att sätta sig och pussla en stund. På biblioteket finns också en särskild yta för språkcaféer, 3D-printrar, symaskin, inspelningsstudio mm.

I magasinet finns material från Esbo, Grankulla, Helsingfors och Vanda stadsbibliotek. Magasinet består av ca 6 hyllkilometer! Böle bibliotek har ansvar för att spara kulturellt betydande material som kan vara svårt för medborgarna att få tag i. På biblioteket finns Finlands största sorteringsmaskin.
/Barbro Hallberg, Olofström

 

 

amos rex

På måndagskvällen blev det ett besök på Hans op de Beecks utställning på Amos Rex. Amos Rex är ett konstmuseum i centrala Helsingfors där dåtid, nutid och framtid möts. Hans op de Beeck är en belgisk konstnär och det var hans utställning Den tysta paraden som vi fick ta del av. Konstnären bjuder in besökaren att gå runt i en gåtfull park, ett landskap som ser ut att vara täckt med aska, till suggestiv musik. Här mötes vi av karuseller, pianon, hästar och människor, allt i en känsla av att allt bara stannat. Det var en utställning som berörde mig väldigt mycket, att vandra runt i detta landskap och känna att jag var på en plats där jag egentligen inte borde vara för det kändes lite hemligt och privat.

Hur kopplar jag detta till biblioteken? Ja, här kunde vi lära om ljussättning, om gestaltning och att skapa en känsla. Kanske är det inte just denna känslan vi vill ha på biblioteket, men vikten av att fundera på vad det är för känsla vi vill förmedla på biblioteket tar jag med mig.
/Anna Persson, BiBK



iso omena

Tisdagen den 15 november

Iso Omena bibliotek

Iso Omena var ett integrerat bibliotek och servicetorg med flera olika samhällstjänster under samma tak. Utöver bibliotek fanns även bland annat barn- och mödravårdsrådgivning, arbetsförmedling och mottagning för missbruk och psykisk ohälsa. Biblioteket hade utifrån detta försökt placera medier på ett strategiskt sätt, exempelvis var barnavdelningen och barnböckerna placerade i anslutning till barn- och mödravårdsrådgivningens ”väntrum”. Bibliotekarien berättade att bibliotekets lokaler kunde bokas av allmänhet och organisationer för att anordna evenemang och under tiden vi var där såg vi ”Sittdans för äldre” som anordnades av någon extern organisation.

Bibliotekslokalen upplevdes som öppen och kanske något oöverskådlig. Utifrån hur lokalen, skyltning och LL-hyllan/storstil såg ut föreföll det som att biblioteket inte arbetat särskilt mycket med varken kognitiv eller fysisk tillgänglighet eller haft fokus på att biblioteksbesökare med funktionsnedsättning ska hitta inspirerande läsning. Hyllan med LL/storstil verkade inte vara särskilt uppdaterad och medierna presenterades inte på något uttänkt tillgängligt sätt.
/Anna Nordström, BiBK

Bibliotek i köpcenter är bra, men det måste vara genomtänkt och fungera. På detta bibliotek var ju allt samlat på ett sätt där de olika delarna hängde ihop tex allt kring barn:

  • Barnbiblioteket
  • Mödravården
  • Barnhälsovården

Trots det kände jag att det inte fanns någon lugn och ro att bara mysa, jämfört med Lippulaiva bibliotek. Det kändes som att komma in i ett ytterligare ”köpcenter” när man åkte rulltrappan upp och det första man såg var säkerhetsvakterna. Jag förstår dock att säkerhetsvakterna måste finns, men kan de inte vara lite mer osynliga. Man blir ju bevakad hela tiden.

Alla bibliotek vi besökte hade ju någon form av Makerspeace – dock såg man inte många som använde det. Frågan man ställer sig är det påväg ut? Är det något vi ska satsa på? Ingår det i bibliotekets uppdrag eller ska någon annan göra det? Det måste dock vara bra lokaler så att det fungerar + personal som är duktig på det (behöver dock ej vara bibliotekarier).

Något som var bra var den så kallade ”Hjälp-knappen” på många bibliotek. Jag vet inte hur och vem som kommer och hjälper till. Är det personal i bibliotekshallen eller personal som finns backoffice??

Låneautomaten på barn såg roliga ut och kan uppmuntra barn att låna. Det fanns många sittplatser, men inget som var mysigt tycker jag.

VOX-rummet var intressant och tydligen används det mycket. Det är förståeligt eftersom här finns alla datorspel. Det var helt avskilt från övriga biblioteket för ljudnivåns skull. Detta gör att det blir mer en fritidsgård än ett bibliotek. Undrar om de ungdomar som är inne i VOX-rummet lånar några böcker eller annan media?

Det verkar som många bibliotek i Finland har en låda där låntagarna får lägga förslag, förbättringar och önskemål. Det kanske vi ska satsa mer på i Sverige för att kanske få bättre kontakt med låntagare och besökare. Det måste dock underhållas precis som de gjorde på Iso Omena att de svarade på frågor och idéer. När det gäller deras servicepunkt så var den inte rolig. Behöver diskuteras hur den kan utvecklas och inte kännas som något gammalt ock tråkigt. Här stod ju bara maskiner och disken såg ut som något gammalt hopplock.

Att ha service för personer som har psykiska problem m.m på samma ställe som ett bibliotek känns konstigt för mig. Jag tänker närmare på integriteten och att kunna vara anonym. Men Helsingfors är ju en storstad och inte en liten ort som Sölvesborg där alla känner alla.

Lippulaiva bibliotek var ett riktigt drömbibliotek. Mysiga sittplatser och rum att bara vara i. Det enda som störde mig var den lilla disken som fanns precis när man kom in. Det verkade som om den var placerad där efter att allt var klart.

Oodi var näst bäst. Jag var där redan förra året privat och en del har hänt. Blivit mer slitet och de har fått tänka om på vissa saker. Säkerheten på barnavdelning.

Kyrkslätt – även här var ett rum som en fritidsgård, men ljudet hördes inte till vuxenavdelningen. Trappan var mys och man fick överblick. Utelokalen för konserter – vilken idé!!

Sello – så ut som tiden stått still och att personalen gett upp hoppet. Rörigt och ingen genomgående tanke på hur de vill ha det. Många sittplatser, men inget mysigt. Många olika sorters stolar. Skyltställen så ut som ett hopplock och gamla hyllor stod vi trappor. De ville väl inte kasta och då bara placera ut dem där det fanns plats vilket ledde till att det såg fult ut. Stället med inlämnade privata böcker – varför har man ett sådant?? En låda med pinnar till en hund. Varför??

Varför har man kök på bibliotek? Jag har svårt att se hur det skulle fungera i Sverige…..

/Marjaana Lindemann

 

 

lippuleiva 2

Lippulaiva

Detta var verkligen höjdpunkten för mig. Biblioteket är uppbyggt utifrån besökarnas önskemål placerat i ett köpcentrum. Jag kallar biblioteket för ”Skogen” för känslan är att man befinner sig i en skog. Mycket återbruk som dels är hållbart, men också sätter en personlig prägel på biblioteket. Färgerna är dova och går i grönt och närliggande färger på färgskalan. I princip hela biblioteket har heltäckningsmatta. Pratade med en pappa till en lite flicka som sa att dem egentligen har ett bibliotek i sitt närområde men ändå väljer att besöka detta bibliotek.

Biblioteket kännetecknas av en miljö av olika färger och former. Inredning är i olika material. Olika typer av äldre möbler. Det finns djup, höjd och bredd och biblioteket är en fröjd för sinnet. På biblioteket finns många unika sittplatser. Jag ser inte så många skyltar. Undrar lite hur Begripsam skulle se på detta bibliotek med tanke på tillgänglighet?

Likt många andra bibliotek på vår resa används biblioteket som en slags ungdomsgård och det finns även ett rum för Makerspace. Lite speciellt är även det stora kök som det anordnas aktiviteter i och som barn på eftermiddagar brukar laga till enkla mellanmål. Inredningen är inte så flexibel så antar att de flesta aktiviteter anordnas på den stora tomma ytan där det även finns lite arbetsplatser med utblick i köpcentrumet.
/Jens Christiansson, Ljungby bibliotek

lippuleiva1

Det som fångade mig mest var den lugna, mjuka och harmoniska atmosfären som skapades av färgerna, formerna, mattorna och allt trämaterial (som till stor del var återbrukat). Jag gillade tanken på att invånarna verkligen hade fått vara med och påverka bygget av biblioteket, de hade inte bara fått tycka till, de hade till och med fått sitta med i styrgrupper och fatta faktiska beslut. Något annat som jag fastnade för var det gemensamma köket där besökarna kunde laga mat tillsammans. Tänk vilken mötesplats! Ett mycket inspirerade bibliotek som verkligen kändes genomtänkt in i minsta detalj när det kom till utformandet.
/Helena Holmberg, Karlskrona

Lippulaiva bibliotek är ett väldigt trevligt bibliotek. De kallar sig familjebibliotek men jag tror att alla kan känna sig välkomna. Biblioteket går i en lugn färgskala som gör att allt känns välplanerat och som det hör ihop, trots att mycket av möblerna var återbruk. Det känns som att studenter och studieplatser var något som man valt att inte prioritera så högt just på det här biblioteket och det förstår man ju om fokus är på familjen.

En aspekt som jag tycker känns lite konstig är att man valt att placera makerspace- avdelningen så att man behövde gå igenom småbarnsavdelningen för att komma dit. Jag hade nog inte valt att placera dem så. Genomgående i lokalen var, förutom de dova färgerna, att man fått till en bra ljudmiljö med bra mattor och bokhyllor som dämpar ljudet. Det är lite spännande att man valt att döpa lokalerna till Kajuutta, Messi, Hytti, Kapyysi och sedan inte valt ett marint tema på inredningen. Hade jag bott i Esbo hade jag gärna besökt det här biblioteket ofta.
/Jonas Tistelgren, Växjö

 

 

kyrkslätt

Kyrkslätts bibliotek

Biblioteket har funnits sedan 1982 men renoverades och byggdes till 2016-2020. Man har bevarat mycket av det gamla samtidigt som man förnyat. En blandning av livligt modern bibliotek och en närmast sakral del med helt annorlunda arkitektur och känsla. Det hade varit många reaktioner från invånarna, en del tyckte det var fult och dyrt och det överskred den satta budgeten. Det blev trots detta prisbelönat, bl.a. med Finlandiapriset i arkitektur. Efter en namntävling så döptes biblioteket till Fyri.

Det som stack ut mest för min del var den stora samordningen mellan olika verksamheter som rymdes under ett och samma tak, det var många aktörer. Kommunens ungdomsgård, öppen pedagogisk verksamhet för små barn, café och musikinstitut. De arbetar också mycket tillsammans med skolorna i området eftersom Finland inte har skolbiblioteksverksamhet på samma sätt som i Sverige.

I biblioteksverksamheten arbetar ca 20 personer + två bokbusschaufförer. Trots betydligt fler kvadratmeter än tidigare (ligger på ca 4000 kvadratmeter idag) är de inte fler personal. De har dock kameraövervakning och besöksantalet ligger på ca 1000 personer/dag.
/Caroline Svensson, Växjö

Häftigt med invånarparken, Unkan & Café Messi. Återigen är det olika verksamheter som samsas i samma lokaler bibliotek. Tänker att det är en väldig bullernivå med fritids inne i biblioteket, men det verkade inte som om det var störande för personalen, hur besökarna ser det är kanske en annan fråga.
/Pia Hardinsson

 

 

sello

Onsdag 16 november

Sello bibliotek

Det jag fastnade för var att de verkligen har satsat på sina evenemang, med Harry Potter utklädningsdag samt Cosplaydag vilket verkade vara väldigt uppskattat. De hade ett fint ungdomsrum där ungdomarna fick ta plats, både de som vill läsa och de som vill spela spel eller bara umgås. Det fanns mycket manga-böcker och serieböcker inköpta. Men dock så kändes det väldigt tydligt att biblioteket är byggt 2003 då mycket av det traditionella tänket finns kvar i byggnaden.

Jag tyckte att deras rum med greenscreenen var väldigt häftigt. Att alla bibliotek hade ett rum med massor av teknik och ”pyssel” grejer var väldigt spännande. Det känns verkligen som man har satsat på att bygga en mötesplats med bibliotek inuti vilket för bibliotek med i utvecklingen i samhället.

Jag tycker även om att de hade små stationer där man kunde skriva vad man tyckte om biblioteket osv.

Det jag tar med mig hem är att vi verkligen måste satsa på att göra biblioteken till mötesplatser och sluta tänka i traditionella banor om vad ett bibliotek är, men ändå ha kvar böckerna. Men att vi tar det bästa från de biblioteken och undviker deras missar.
/Therese Sedin, Karlskrona bibliotek

Sello Library at Leppävaara
Sellos bibliotek ligger i ett köpcenter. Det är högt i tak, enorma ytor och hela känslan inuti biblioteket är att köpcentret fortsätter in i själva biblioteksrummet. Vi får reda på att man varit bunden till att behålla utformningen så att lokalerna enkelt kan göras om till butikslokaler igen. Detta märks och jag skulle vilja säga att det genomsyrar varje del av biblioteket.

Direkt till höger när man kommer in ligger en scen där olika slags evenemang hålls, t.ex. författarbesök. Lokalen här används även av politiska partier för att sprida sina budskap till besökarna. Det är en lättillgänglig yta och det känns som att här kan man verkligen lyckas att nå ut eftersom det är det första som man som besökare möts av. Positivt att politiska partier använder biblioteken, det har vi hört ett par gånger här i Finland och ser jag till verksamheten hemma hos oss, så är det något som vi absolut skulle kunna bli bättre på.

Mycket av den verksamhet som pågår på Sello är traditionell biblioteksservice, t.ex. it/datakunskap. Men här skiljer det sig en del från verksamheten hemma med genom att det främst är volontärer som håller i it-servicen. Det är kanske en idé att ta med sig hem, men ser jag till lilla Tingsryd, kan det nog bli problem att få tag i tillräckligt många volontärer för att kunna driva en bra service inom området. Men vem vet …

Liksom på de andra biblioteken som vi har besökt så finns här också ett utvecklat Makerspace med symaskiner etc. Ändå är det lokalerna här som tar över intrycken. Det är så enorma ytor, så öppet och stort, att jag inte helt kan förstå hur man som besökare kan trivas att skapa. Men samtidigt kanske det är just det som får en del att kunna skapa, rymden i lokalerna. Och är det något som Sello verkligen har, så är det rymd!

Inne på ungdomsavdelningen/rummet, så märks det att man mer har försökt att arbeta med rum-i-rummet, ändå känns det lite halvhjärtat, som att man haft bra idéer men inte riktigt nått hela vägen fram. Liksom på andra bibliotek vi besökt tjänar lokalerna här mer som regelrätt fritidsgård än bibliotek. Ungdomarna här får komma efter klockan 15 och då är lokalerna bemannade av fritidsledare också. Det är en genomgående trend i Finland, och kanske snart i Sverige med, att fritidsgårdar och bibliotek är mer eller mindre integrerade. Det blir intressant att följa den utvecklingen framåt och även vad forskningen säger om det om flera år från nu.

När vi kommer till barnavdelningen på biblioteket är det tyvärr inte så imponerande! Det är öppna ytor, få rum i rummet och känns stökig med massa hyllor. Det är tydligt att man upplevt det som svårt att göra något riktigt bra med de här enorma ytorna.

Sello var intressant att besöka, men kanske mer som exempel på hur man inte vill att ett bibliotek ska utformas. Min upplevelse av det är att man skulle kunna gjort mycket mer med rummen, trots att lokalerna är enormt stora och väldigt öppna.
/Anna-Karin, Tingsryds bibliotek

Det slår mig väldigt snabbt att det påminner mycket av ett typiskt högskolebibliotek med högt i tak, höga hyllor och stora fönster. Ibland kände jag att de har för mycket yta och att det blev väldigt stora ”döytor”, där de placerade möbler lite här och var för att fylla upp ytorna. Det kändes inte så mysigt.

De var väldigt tydliga med skyltningen och använde gavelskyltarna på ett väldigt bra sätt. Sen har de ju ett speciellt sätt att skylta(se en av mina bilder), där man fyllt hela hyllan till maxgränsen och bara har en hylla med några frontade böcker. Tvärtemot vad vi gör hemma, där vi alltid har skyltställ och vill visa upp framsidorna.
/Louise Andersson, Ronneby



ode 1

Oodi bibliotek

Oodi, eller Ode som biblioteket heter på svenska, är ett fantastiskt inspirerande bibliotek. Det är ett bibliotek där lärande och kreativa miljöer står i fokus. Här kan man programmera, spela dator/tv-spel, göra musik i professionella studios, laserprinta, labba, sy, laga mat, hålla möten, studera i tysta rum eller hålla föredrag. Allt detta sker samtidigt i en kontrollerad miljö med rum för både lek och nyfikenhet.

Något som var väldigt annorlunda med arbetssättet om man jämför med bibliotek i Sverige är att personalen själva lägger sina scheman för respektive arbetslag. Alla bemannade också alla stationer även om man inte var speciellt kunnig, men det fanns alltid tillgång till minst en expert i rummet. Detta gjorde att det fanns en stor ödmjukhet bland personalen där mycket handlade om learning by doing och att man tillsammans med användarna löste problemen.

Kunskapsspridningen mellan användarna var också väldigt stor. Är det en användare som behöver hjälp med en symaskin och det sitter en mer van användare bredvid så brukade dom ofta hjälpa varandra. Allting användes också, vilket var häftigt att se.

Oodi är ett bibliotek på tre våningar där böckerna är på våningen högst upp, något som jag tycker skickar en signal att bibliotek just kan vara så mycket mer än bara litteratur. Det är heller inget tyst bibliotek. Vill man ha ro får man söka sig till läsesalarna eller arbetsrummen. Dock hade dom verkligen tänkt smart vid byggnationen och hade ett tag som sög upp extremt mycket ljud vilket gjorde att det aldrig uppfattades som direkt stökigt. Jag inspirerades också av hur sparsamt det var med information och intryck, där både text och bilder användes väldigt lite.

Jag kände dock att det hade satsats lite på barnavdelningen som var väldigt sparsam, både med yta och hur en kreativ och nyfiken miljö kan se ut för barn. Men det skulle genomföras en del förändringar där.

Oodi har en vanlig vardag ungefär 7000 besök och under helgen 9000 besök.
/Kristoffer Hilmersson

ode2

Ett bibliotekens bibliotek där upplevelsen börjar redan utanför dörrarna med den maffiga designen på byggnaden. Inuti möts vi av öppna ytor där man på plan 1 hittar informationsreceptioner, restaurang, bio, schackspelare och bestsellers. Vägen upp till plan 2 går via en trappa fylld med ord som symboliserar alla de som biblioteket är till för. Trappan i sig är också en njutning för själ och öga.

Plan 2 ett fokus som inte är böcker men allting annat – musikstudios, spel, skrivare, kök, grupprum, symaskiner, vinyl skärare, 3D-skrivare, musikinstrument m.m. m.m. Trappan tar man sedan vidare till plan 3 eller bokhimlen och ett bättre ord för detta kunde de väl inte kommit på.

Hela plan 3 är öppet, ljus och ja himmelskt. Från den ena änden till den andra ryms alla typer av läsare i alla åldrar. Ett bibliotek där all personal jobbar på alla plan och lära sig av varandra och besökarna.
/Cecilia Ungerbäck Smith

Oodi känns verkligen som ett modernt bibliotek med en spännande arkitekturbyggnad och med vy mot Riksdaghuset och medborgartorget. Vilket visar att bibliotekets roll i samhället är viktig. Endast 2 procent av byggnaden består av personalutrymme vilket visar att rummen är till för besökarna och ska vara tillgängliga för dem.

Biblioteket Oodi består av tre våningsplanplan, tre våningar med helt olika miljöer och känslor. Första planet, entréplanet är gemensamt med andra aktörer, som kommuninfo, ungdomsmottagning, biograf, café med mera. Ett plan utan böcker (förutom en liten best-seller hylla). Här sker information och möten. Andra våningsplanet består av makerspace och olika studio och grupprum som efterfrågats mycket av medborgarna. Ett våningsplan för kreativitet, skapande och idéutbyte. Rum som kan bokas kostnadsfritt av alla. Så även köket som var lite av en genomgående tanke på flera av bibliotekeken vi besökte. Ett våningsplan där besökarnas skapande och kreativitet står i fokus. På den tredje våningsplanet som även kallades bokhimlen, är våningen där böckerna får ta plats och fokus i biblioteket. Med sittplatser och utsikt mot staden runt. Arkitekturen gav en känsla av båtdäck där fören av båten även var den självklara selfie-platsen för många besökare. Med vuxenavdelning åt ett håll och barnavdelningen åt det andra. Taket var byggt i vågor med ljusinsläpp och i ullmaterial som suger åt sig ljud. Barnavdelningen upplevdes dock som väldigt avskalad, men guiden berättade att den skulle byggas om och även göras en lönndörr in till ett eget sagorum.

Biblioteket ingår även i ett pilotprojekt med tre robotar som transporterar återlämnade böcker till deras avdelningar. Något som fungerat sådär men håller på att förbättras. Det ska bli spännande att ta del av den utvecklingen då robotar kan bli en bra arbetskamrat för tunga lyft.

Min upplevelse är att grundbulten för Oodi bibliotek är medborgarnas önskemål och att biblioteket är noden för demokratin. Vi har mycket att lära i den svenska biblioteksvärlden kring makerspace – låt låntagarna experimentera själva. Håll inte utrustningen instängd utan gör den fri. Man lär genom att prova. Även studios för musik- och poddskapande- låt låntagarna få sin röst hörd.

Stort tack till Biblioteksutveckling för att vi fick följa med på detta studiebesök och ta del av nya miljöer och tankar kring biblioteket.
/Elin Skugge, Olofströms bibliotek