Korta tankar från Folk & Kultur
I början av februari gick Folk & Kultur av stapeln i Eskilstuna. Joanna, Camilla och Anna N från BiBK var på plats. Ta del av några av deras reflektioner.
I slutet av förra veckan arrangerades Folk och kultur för sjätte året. De som ligger bakom denna ”tvärsektoriella mötesplats för samhällsutveckling med konst och kultur som grund” är Länsteatrarna i Sverige
Länk till annan webbplats., Regional Musik i Sverige Länk till annan webbplats. och Länsmuseernas Samarbetsråd Länk till annan webbplats. tillsammans med Region Sörmland, Eskilstuna kommun och många andra aktörer.
Här samlas sålunda en mängd företrädare framför allt från det offentliga kulturlivet och programmet är brett. Jag har bara varit på Folk och kultur en gång förut och det var före pandemin, men det är intressant att jämföra ändå. Med hat, hot och enskilda politiker som frångår principen om armlängds avstånd har den regionala och lokala kulturpolitiken legat högt på agendan en tid nu. Även nationellt diskuteras kulturpolitik på ett annat sätt än vad vi kanske är vana vid.
Många samtal har känts på riktigt angelägna, viktiga och brännande. Konferensen har speglat att vi lever mitt i en komplicerad tid.
Regeringens och Sverigedemokraternas Tidöavtal var högst närvarande i flera av de samtal jag lyssnade på. Inte minst i panelsamtalet om en svensk kulturkanon, som väckte starka reaktioner hos åhörarna. SVT har intervjuat några av panelens deltagare. Länk: ”Vi ska inte skämmas för att vi har en svensk kultur” | SVT Nyheter Länk till annan webbplats.
I panelen deltog en dansk kulturjournalist som berättade om hur det gick till Danmark införde sin kulturkanon, en livligt debatterad och rätt märklig historia som 2005 mynnade ut i en bok med 96 verk som varje dansk borde ta del av, tolv böcker, tolv konstverk, tolv filmer osv. Nu, snart 20 år senare verkar inte någon längre prata om kulturkanon i Danmar. Sverigedemokraternas riksdagsledamot Angelika Bengtsson (SD) sa att SD haft Danmark som förebild och att man framför allt vill definiera vad som är svensk kultur. - Vi vill ha en levande debatt och den har redan börjat, kulturkanonen har redan fått effekt.
Det var en bra debatt, talande och tydliggörande. Men även förvirrande. Det framstod här som att en kulturkanon inte skulle vara något mera än ett verktyg för lärare. Vilket inte är förenligt med direktiven i Läroplanen, sa Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson. En åhörare utropade det självklara: bibliotek och skolbibliotek gör detta varje dag – hjälper människor att hitta till böckerna. Böcker som är rätt för läsaren själv. Så som också skolplanen stipulerar.
När kulturminister Parisa Liljestrand traditionsenligt invigningstalade närmade sig även hon ämnet när hon berättade om sina egna erfarenheter av utanförskap och vikten av att alla får tillgång till de nycklar som behövs för att komma in i kulturen och kulturlivet. Hon talade om att kultur ska fungera som en lägereld, en enande kraft och till och med ska öka försvarsviljan. Hon flaggade för att kulturpolitiken framöver kommer att handla mera om beredskap.
Det var också intressant att lära mig om vad censur gör med människor och litteratur under Dawit Isaak-bibliotekets seminarium. Det var intressant att Sofia Lenninger fick delge (de många) åhörarna sina slutsatser efter vad som hände i Sölvesborg i DIK:s seminarium. Det var intressant att lyfta blicken, att se ut och upp och in. Och mitt i det var det fint att få tälja en smörkniv i en monter. Brett program, som sagt.
/Camilla Carnmo
”Man vill få bort en viss kultur, då räcker det inte att ta bort människorna utan även lämningarna. Det får effekt eftersom det är kopplat till identitet och hur vi ser oss själva. Det är väldigt personligt mot de det riktar sig emot”. Starka ord från seminariet ”Kultur & kulturarv i händelse av en samhällskris”.
Årets Folk & Kultur spände över en mängd olika ämnen, samtal och frågeställningar. Återkommande var frågor om yttrandefrihet, armlängds avstånd och olika tankar om kulturens roll i samhället. Någon ställer frågan om det svenska kulturarvet är hotat? Någon svarar tvärsäkert ja och menar att solidaritet, yttrandefrihet och jämställdhet är svenska värden som just nu är hotade. Någon annan protesterar och menar att under pandemin visade vi som land enorm solidaritet, vi handlade åt varandra och stödköpte biljetter till olika kulturyttringar som hade det ekonomiskt svårt. Dessa båda ”någon” är dock överens om att vi måste vara oerhört rädda om folkbildningen eftersom den bygger utveckling och solidaritet. Gällande ”armlängds avstånd” kom även frågan om Draq Queen story hour upp i många sammanhang. Bland annat i Dawit Isaak-Bibliotekes monter ställdes frågan kring huruvida det är rätt att stoppa draq queens från att läsa sagor för barn? (Se foto)
Under föredraget ”Framtidens arbetsplatsbibliotek” presenterade Pamela Schultz Nybacka, forskare och lektor vid Institutionen för Historia och Samtidsstudier, Södertörns högskola sin rapport ”Arbete och fritid pågår”. Hon konstaterar att sedan 80-talet har arbetsplatsbiblioteken minskat i omfattning och hon menar att de behöver finna en ny form utifrån den förändrade samtiden.
Ett annat föredrag som rörde biblioteksfrågor var ”Läsfrämjande eller demokratiarbete – har kommunerna råd med folkbiblioteken?” Man ser att avseende budgetåret 2023 har 90 procent av Sveriges folkbibliotek fått en i praktiken minskad budget. Ungefär 10 procent har fått en reell minskning medan 80 procent har oförändrade budgetar, men med en inflation på cirka 10 procent och indexuppräkningar som ligger på 2–3 procent eller helt uteblir innebär det i praktiken en betydande minskning. Man lyfter dock fram att detta inte är unikt för folkbiblioteken utan att man ser nedskärningar för många olika verksamheter och vid många olika förvaltningar i år. Det intressanta är, menar man, vilka medvetna prioriteringar och/eller bortprioriteringar som görs. Vidare pratas det om svårigheten för många folkbibliotekschefer att nå fram till sina beslutsfattare gällande vad folkbiblioteksverksamheten faktiskt kostar i förhållande till uppdrag. Man pratar också om folkbibliotekens relevans och att vi behöver se på oss själva med kritiska ögon.
Vidare presenterade Regionsamverkan Sydsverige ett axplock av resultaten från sitt arbete inom vilket projektet ”Biblioteken som tankesmedjor” bedrivs. Inom Blekinge Kronoberg är det Tingsryds och Ronnebys bibliotek som är pilotkommuner i projektet.
Jag åker hem fylld av intryck efter att ha fått ta del av allt från Ann Petréns tankar om vilka verktyg som kan vara användbara inom skådespeleri till helhetsbilden av Regionsamverkan Sydosts arbete och konstaterar att kultur engagerar!
/Joanna Holden
Ett av de kortare seminarierna som fastnade hos mig var när Nina Tojzner från Judiska Ungdomsförbundet i Sverige (JUS) presenterade boken @Stoltjude: om judiskt liv i Sverige som kom ut förra året och som hon varit redaktör för. Boken utgår från JUS Instagramkonto med samma namn. Instagramkontot administreras som ett ”stafettkonto” och olika unga individer med judisk bakgrund turas om att uppdatera kontot. Boken är tematiskt indelad utifrån innehållet i inläggen och varje del inleds med en text som förklarar och knyter samman kapitlets tema. Längst bak i boken finns ett lexikon som den oinsatte kan ta hjälp av, Nina Tojzner berättade att lexikonet beskrivits av en forskare som det mest fullödiga svenska lexikon över judiska företeelser och begrepp som finns idag. Linda Tojzner fick under seminariet frågan ”Vad är grunden i att vara jude idag? Är det religionen? Är det traditionerna?” och svarade att det religionen, traditionerna och sederna är så tätt sammanvävda att det är svårt att säga. Själv tror hon inte på någon högre makt men går ändå till synagogan under högtiderna och helgar shabbat varje vecka. Hon hoppas att boken kommer bredda bilden av vad det är att leva som ung jude i Sverige idag, både när det kommer till traditioner och seder men också hur det är att bli utsatt för antisemitism och hur det är känns att i vissa miljöer behöva undvika att berätta om sin judiska identitet. Boken är skriven med skolungdomar och lärare i åtanke men jag tänker att den förstås även skulle kunna vara intressant att använda i boksamtal, högläsning eller shared reading på ett bibliotek. En bok av och för unga om ett viktigt och relevant ämne idag!
/Anna Nordström