Reflektioner från årets bokmässa

På plats för bokmässa i Göteborg i år var Sara Wijk, Anna Persson och Anna Nordström. Läs deras reflektioner över tendenser, guldkorn, möten och överraskningar.

För ett seriöst mässdeltagande krävs minutiös planering, koncentration och en klar idé om vad man vill ha ut. Om vi lyckades med det? Majaee. Men ändå är det smältdegelkänslan, att alla är på plats att dela upplevelser med kända och okända som är så energigivande.

Eftersom mycket finns att streama i efterhand även utan playbiljett vill vi tipsa om att man hittar flera intressanta seminarier på UR play Länk till annan webbplats. samt monterprogram på You tube tex Se Människan Länk till annan webbplats. och Globala torget (torsdag Länk till annan webbplats., fredag Länk till annan webbplats., lördag Länk till annan webbplats. och söndag Länk till annan webbplats.)

Tendenser jag såg

Sara: Många på folkbiblioteken var på plats med fler medarbetare än vanligt (Läsfrämjandelyftseffekt). Precis som vi diskuterar i folkbibliotekssvängen har branschen och marknaden svårt att bygga in det digitala i det rumsliga. Hur kan e-böcker, ljudböcker och andra digitala tjänster och företeelser som tex Booktok lyftas upp och göras synliga i rummet? Mässan känns onekligen lite gammeldags pga att denna stora del av läsande inte syns till så mycket mer än i det talade ordet. Det finns galet mycket att välja på men hur mycket är nytt eller har kvalité att förändra arbetssätt, utbud eller färdigheter för tex folkbiblioteken? Jag är så nyfiken på vad ni folkbibblisar får med er in i verksamheten.

Anna P: Tyvärr minskar det biblioteksintressanta för varje år, nu finns bara ett fåtal företag på plats och seminarieprogrammet blir tunnare. Då menar jag inte att litteraturen inte är biblioteksintressant för det är den. Tur att biblioteksscenen levererar mycket intressanta vinklingar på biblioteken.

Möten jag bär med mig

Sara: Jag träffade många härliga människor, från bibliotek, utbildning, och bokbransch från mitt yrkesliv eller från mitt privatliv. Flera som arbetat i våra regioner och som seglat vidare. Det är spännande att höra vad folk tänker, gör, bearbetar. Folk som arbetar med bibliotek och kultur är i regel väldigt lättpratade, intressanta och generösa tycker jag. Jag pratade med folk i toa-kön om vad de hade hört som var bra och någon som jag inte kände igen kom fram och högg mig och sa att hon precis sett vår Språkstegen-film. Så jag tar med mig alla alla möten och plockar fram dem som krumelurpiller när jag sitter med någon svår och alldaglig jobbgrej ensam på mitt tysta hemmakontor.

Anna N: Ett kort samtal som verkligen hade nerv var det mellan Laurie Halse Anderson och Svenska PEN:s ordförande Kerstin Almegård och Kulturrådets generaldirektör Kajsa Ravin. Laurie Halse Anderson berättade om hur hennes 20 år gamla bok ”Speak” har blivit aktuell igen då den numera är förbjuden i många skolor och delstater på grund av att den handlar om en ung tjej som bearbetar traumat efter en våldtäkt. Halse Anderson har blivit kallad både pornograf och pedofil och fått försvara sin bok och sig själv i ett väldigt aggressivt klimat. Budskapet från ett internationellt perspektiv var att vi i Sverige måste förbereda oss inför samma scenario och att förberedelserna måste börja nu så att det inte hinner blir för sent.

Anna P: Ett samtal om plats för enskildhet i stadens gemensamma rum. Där professorn och arkitekten Matthias Kärrholm, kyrkoherden Sandra Signarsdotter och biblioteksutvecklingsledaren Helena Jannert pratade om vilka rum som bjuder in till att vara ensam i. Ett samtal om att i kyrkor och bibliotek finns en gemenskap utan samtal för den som söker stillhet, tystnad och koncentration. En fråga de försökte besvara var om det behövs göras fler gemensamma rum, där besökare inte måste konsumera för att få vara?

Samtalet mellan Annie Lööf och Jan Eliasson om demokrati idag och i framtiden. Ett samtal som både skrämde mig och gav mig hopp.

Guldkorn i programmet

Sara: Absolut bäst var Renad Qubbaj, ledare för palestinska organisationen Tamer-institutet som var ALMA-mottagaren 2009 i samtal med Sara Johansson, som på uppdrag av Röda Korset arbetat bland barn och unga vid kriser så som efter tex tsunamikatastrofen och Utøja-massakern. Med en samtalsledare hade dessa ett fantastiskt och berörande samtal om berättelsens och andra kulturella uttrycksmöjligheter och användbarhet bland barn med svåra traumatiska erfarenheter. Detta var något alldeles särskilt. Det väckte tankar hos mig om min och vår specifika kompetens och att vi som kan läsning och kultur i högre grad ska kroka arm med andra professioner. Tillsammans kan vi göra skillnad. Detta program har också blivit än mer aktuellt senaste veckorna.

Det här var oväntat

Anna P: Kanske den spännande forskningen på Linneuniversitetet om populärlitteraturen, den hade jag missat, men vad spännande. Jag lyssnade på ett monterprogram som handlade om Bridgertons och när den historiska romancen möter nutiden.

Anna N: Det mest oväntade som kanske framför allt säger något om mitt perspektiv och min bubbla var samtalet ”Är kanon en klassfråga?” där Mats Malm, ledamot av Svenska Akademien, Nicolas Lunabba, verksamhetsansvarig Helamalmö och författare och Marlen Eskander, verksamhetschef för Läsfrämjarinsitutet deltog. Det var tre perspektiv och två ganska starka åsikter om ifall en kanon är rätt eller fel väg att gå. Under panelsamtalet diskuterades frågan om huruvida avsaknaden av en konkret lista innebär att bara de som ingår i den litterära gemenskapen får tillgång till den underförstådda ”listan” och de som står utanför gemenskapen därmed inte ges tillträde. En uttalad litteraturkanon skulle kanske därför kunna vara ett sätt att få in fler i gemenskapen, frågan är bara förstås vem som får mandat att skapa listan och vilka röster och berättelser som kommer att få höras. Har man en Playbiljett går det att se just detta seminarium i efterhand.