I bokklubben är det okej att dra en lång monolog

I mars tillkännagavs den fjärde vinnaren av Hjärtans fröjd, Sveriges enda renodlade ungdomsbokspris som har sitt hem hos BiBK och Region Blekinge. Priset sätter ljus på både ungdomsboken, Per Nilssons författarskap, litteraturen i Blekinge, läsande bland unga och förstås prisvinnarna och deras böcker. Att många som arbetar med ungdomslitteratur känner till priset krävs för att nå ut med de goda intentionerna med priset till många.

Litteralund är Sveriges största barn- och ungdomslitteraturkonferens för branschfolk. Både förra och detta år har vi på BiBK varit på plats på mässgolvet med en monter för att sprida kunskap om priset. I år hade vi också med oss tre unga från Karlskrona som medverkade i en programpunkt tillsammans med Paula Högström, bibliotekarie på Lidingö bibliotek och en av prisjuryns medlemmar, Anni Rundberg, Leon Norda och Agnes Berlin pratade om läsning och om vinnarböckerna. När det personliga och intressanta samtalet klingat ut och hela den proppfulla salen tömts bad vi om en liten pratstund.

Berätta, vilka är ni?
Vi och några fler träffades på gymnasiet. Vi går på af Chapman i Karlskrona. På lite olika vägar gillar vi alla att läsa och pratade om att börja läsa klassiker tillsammans. Detta sammanföll med att Leons mamma, som är bibliotekarie, skulle starta en bokcirkel. Vi blev hennes bokcirkel och vi är alltså vanligtvis några fler än bara vi som var på scen nu och pratade. Vi har hållt på i ett halvår ungefär och har hunnit läsa tre klassiker tillsammans.

Vad är det bästa med att vara med i en bokcirkel?
Att det är kul och det är lättare att komma in på djupare ämnen och diskussioner om riktiga saker. Vi ser fram emot bokcirkeln jättemycket fast vi ses annars. En annan sak är att det är okej att dra en lång monolog om något man tänker eller som engagerar en när man pratar om en bok. Det är inte riktigt socialt accepterat om man skulle prata på halva lunchen på det sättet, skrattar Agnes.

Har ni något tips till den som leder en bokcirkel med unga?
Det är bra om det finns möjlighet för ett kompisgäng att få starta en bokklubb. Man kan känna sig dum, rädd och nervös om man träffar helt nya personer och man kan låta blir att komma för att man inte vet hur de andra är som är med. När man är i tonåren är man extra rädd för att det blir obekväm stämning. Det kan kännas styrt och stelt. Vi har en egen bibliotekarie men är ett kompisgäng som bokcirklar. Vi kan skämta, vet lite vad vi har för åsikter om olika samhällsämnen som man kan koppla till det man läser. Det blir ett öppet och djupare samtal för att man vågar säga sådant eftersom vi redan känner varandra. Det skulle vara okej att det kommer nya, för alla är välkomna och det hade varit kul men då får vi andra se till så att den eller de inte känner sig utanför. Och det är ju bra att det finns en bibliotekarie kan hjälpa till med det.

Nu när ni varit på scen och pratat litteratur, var det som ni tänkt er?
Det var nog lite som jag förväntade mig säger Leon. Jag var inte nervös först, sen hann jag bli nervös när det närmade sig, berättar Anni. Men när jag hade fått utveckla min första tanke lite ordentligt och bevisat att jag vet vad jag pratar om, ja då kändes det lättare. Agnes berättar att hon i förväg som motargument inom sig, mot jobbiga tankar tänkte på att det bara är trevliga kvinnor som är på konferensen och alla nog är som våra snälla skolbibliotekarier på skolan, som alltid vill lyssna på vad vi har att säga. Och ja, ungefär så var det. Det kändes som en trygg plats.

Vad har ni tyckt om att vara här på Litteralund?
Jag är väldigt intresserad av konst berättar Leon, så jag tycker det har varit jätteintressant att få lyssna på illustratörer och bilderboksskapare som jag läst som barn och få höra deras tanke bakom bilderna. Jag blev lite starstruck. Agnes tycker att det är en skön känsla på hela eventet med konst, barnböcker, fika och en middag på kvällen för de medverkande. Så de har känt sig mycket välkomna. Anni säger att hon fått en ögonöppnare för hur det är att arbeta som författare och bokskapare, vad mycket som ingår i barn- och ungdomslitteratur, att hon lyssnat på många intressanta personer och att hon insett att barn- och ungdomslitteratur kan läsas av alla.

För den som är nyfiken på vad de unga tyckte om Hjärtans Fröjd-böckerna kan vi som var med intyga att de hade många verkligt intressanta reflektioner. De diskuterade hur viktiga omslagen är, att det fanns mycket att känna igen sig i alla fyra böckerna, att verkligen inte alla tyckte lika men alla tyckte att det är viktigt att kunna identifiera sig på något sätt med någon person, med miljön eller handlingen. De läser själva nästan uteslutande på engelska men tyckte att det var roligt att som förberedelse tvingas att läsa på svenska. Och faktiskt var det lite så två av dem började läsa. Olika lärare har gett dem var sin handplockad titel med innehåll och nivå som skulle passa och med en deadline. Så puttades de lite förbi det tröga i att komma i gång att läsa eller läsa igen. Vi som lyssnade var nästan lite förvånade. Va!? Tvång och inte lust? Men de verkar alla rätt överens om att skolan har en jätteviktig roll. Om man aldrig hittat läsningen eller om den nedprioriteras under några år, då är det viktigt att det finns vuxna och kompisar som utmanar en.

Böcker som varit extra viktiga för att få oss att bli läsare

Anni
Red Queen-serien av Victoria Aveyard

Leon
Uglies av Scott Westerfeld

Agnes
The fault in our stars av John Green

Vinnare av Hjärtans fröjd priset, årets bästa svenska ungdomsbok

2023
De tar allt ifrån mig av Linda Jones

2022
Yani av Nora Khalil

2021
Tidsfördriv av Matilda Gunnarsson Rathsman

2020
Jag klyver er itu av Tamara Mivelli